where are we goin mon amour?

jag har inte känt mig så liten som jag gör just nu, på sjukt länge. ibland ifrågasätter jag verkligen vissa människor och vad jag är för dem och tvärtom. ibland känner jag mig bara så jävla tillfälligt "använd", när det passar, när det känns för det. ungefär så känns det. just nu känner jag mig mer besviken än arg.. även om jag har så mycket ilskna känslor inom mig och jag skulle bara vilja ställa mig upp och skrika högt ibland.. men jag vill bara låtsas som att jag inte känner något. det känns helt enkelt bäst att lura sig själv att allt är ok och att allt är som det ska och brukar vara. det är helt enkelt för mycket tankar och känslor på spel. känner mig som en studsboll. man tar upp den i luften, kastar den i marken och studsar den så länge det finns energi i den. när den tillslut avtagit ligger den på golvet. personen i fråga som kastat bollen pallar inte ta upp den "just för tillfället" och går för att kasta någon annan boll i golvet istället. ungefär så känns det just nu.. och det är ingen idé att förklara.. för jag har redan försökt. jag har verkligen redan försökt. får bara gilla läget.. eller?

/ linuzz


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0