.

ligger här och fäller silvertårar som så kyligt rinner ner från mina kinder. jag tror jag kan glömma, jag tror jag kan förtränga, men allt finns kvar i mitt minne. jag ser mig själv vandra i korridorerna och följa väggarna med mina händer, jag minns precis allt.

jag hade ingen. jag stod ensam på något som tycktes vara ett oändligt stort fält, stod ensam. såg mig själv sakta tyna bort och göra mig själv illa. varför skulle jag leva när min existens inte var värdefull för någon annan än min familj? jag var en patetisk äcklig liten prick på jorden som inte var född för att stanna länge till - jag var oönskad. men vad hade jag gjort världen för skada? jag ville bara väl? varför var jag den alla sparkade på? vad hade jag gjort världen för större misstag? 

det har hänt så mycket i mitt lilla liv och jag hinner knappt stanna upp och tänka till, det är sällan det finns utrymme att verkligen andas och bearbeta det som sker. jag sörjer så mycket människor, jag saknar dem, jag vill ha dem tillbaka i mitt liv, men man kan inget göra,  hjärtat blöder av saknad, men jag vet att vägen ut inte är att ge upp utan att leva på så sätt dessa hade önskat att man hade levt för dem.

det är en sjuk jävla känsla när man inte finner mening med någonting här i livet längre. när inte värdet av det man uppskattar mest i livet inte längre förgyller livet, har det gått en gräns. det är det värsta.. när man inte ser något ljus...inte finner någon glädje längre... när hatet och ondskan tar över... jag vill inte falla tillbaka!! jag vill leva ett lyckligt liv...jag vill inte falla tillbaka... orkar inte se andra skrika och lida... orkar inte lida själv... mer...

jag bygger upp mig själv för varje dag även om det förflutna sätter så äckligt djupa spår som inte kan förklaras för andra, det går inte, det är något man måste uppleva själv.  jag tänker leva för att göra andras liv meningsfulla, jag har idag vänner, familj, bröd vatten och ett hem. vad mer kräver jag? jag överlever.

jag vill inte falla tillbaka. jag tänker inte falla tillbaka. läkarna har varnat mig , men jag tänker fan inte tillåta mig leva ett sådant liv igen. aldrig.

TA VARA PÅ ERA STUNDER I LIVET NÄR NI KÄNNER MENING, LYCKA, GLÄDJE, VÄRME ETC. Man vet aldrig vad som kan hända!! Uppskatta det minsta ni har och försök leva HÄR och NU och ta itu med problem och beta av dem hand för hand HÄR och NU, lev i nuet och se det fina med stunden, i morgon är en annan dag och allt kan hända, vi kan inte förutse framtiden.

Om man befinner sig i det stadiumet där det inte går... sök hjälp omedelbart... jag tvingades till hjälp och det räddade mitt liv.....

JAG ÄLSKAR ER ALLA DÄR UTE SOM FINNS FÖR MIG. NI ÄR SÅ JÄVLA GULD VÄRDA, NI ANAR INTE VAD NI GJORT FÖR EN TRASIG SJÄL, ENORMT MYCKET. Jag finner inga ord... jag är så glad att Gud fångade upp mig...

Ni är änglar och förjänar allt gott här på jorden. Det är ni alla som accepterar och respekterar mig, som bara låter mig vara just vad jag är född till...människa.

Jag älskar er...

somnar med lyckotår som sakta värmer min kind..


linuzz