.

var hos mormor igår. det var jävligt tungt att se henne så sjuk, har inte träffat henne sedan i somras. har verkligen dragit mig för att gå dit för att jag vill inte minnas henne som sjuk och svag. men det är realiteten, och livets gång. kanske inte livets naturliga gång direkt eftersom sjukdomen äter upp henne inifrån, men dagen kommer någon gång, och det är så det är, men det är väldigt svårt ändå.



svårt att se dig så svag. hon frågade mig igår: tror du jag nånsin kommer se mer? jag sa: tro på mirakel.
och dagens teknik.. den har mycket att erbjuda. och kom ihåg att se fram emot att få höra annas berättelser från vietnam om två veckor, se fram emot det, för hon kommer att ha mycket att berätta.

det sista ordet jag sa igår var krya på dig. jag hoppas jag ser dig fler gånger på lovet, och slipper lämna dig med oro, utan en glädje att se att du blivit bättre, hoppas att några änglar besökt dig och botat dig. hoppas det är det nästa du berättar för mig, för visst ska man tro på mirakel? allt kan hända.

/

linuzz