.

jag måste bara få skriva detta.

du vet ingenting.
du har aldrig vetat..
kommer antagligen aldrig få veta heller
- är rädd att det kan förstöra det vi har.

även om du inte vet vem du är ska du veta att jag har, sedan den första gången jag såg dig, hörde dig prata, såg dig le -  älskat dig.
mitt hjärta har gått på högvarv varje gång jag hört ditt namn, varje gång jag befunnit mig i din närhet.
du har gjort mig alldeles varm.
alla dessa stunder har varit magiska.
jag har fått samla mig stunderna innan jag vetat jag skulle träffa dig - för att inte skaka sönder av nervositet.
jag har nästan fått  panik - fast av glädjerus.
jag vet inte vad det är med dig som gör dig så magisk. du har ett eget liv med så mycket som säkert är så långt borta från min värld. men du tog mig exakt för den jag var, från första dagen och så mycket som vi delade.
jag har tänkt på dig varje dag sedan dess, inte medvetet men du har alltid funnits där. du har vandrat på moln i mina drömmar om nätterna - när jag har vaknat har jag fått inse sanningen. jag kan älska dig - men aldrig få dig.

jag vet att det är waste of time att älska någon man garanterat vet man inte kan få.
det är omöjligt.
jag har fått inse det nu och försöka gå vidare, och det har varit ett jävla svårt år. du har krossat mitt hjärta utan att veta om det - inte för att du vill såra mig - utanför att du har en egen värld och egna känslor. det är väl den pusselbiten som saknas.. eller ja inte saknas... inte för dig personligen, och inte för mig heller.. men för det som skulle få oss samman - något som inte finns, det vet jag.

även om jag försöker, och jag vet att jag "kommit över" dig.. och det.. hela grejen..
kommer jag alltid älska dig,  du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. det bara är så!
du är magisk och du får alltid mitt hjärta att banka ett par slag extra, för du är underbar.

vad hade hänt om du visste? hade vi aldrig pratat mer? hade vår vänskap stärkts? jag vet inte.. jag vågar inte försöka.. för jag vill inte förlora det vi har, aldrig! för bara det betyder så mycket för mig..
men kanske hade det lättat lite om du visste? jag vet inte... det känns som om det är ett steg jag inte vågar ta. just nu försöker jag tysta ner allt.
men hade du älskat mig som jag älskar dig, hade jag aldrig tvivlat, iallafall aldrig på att få vara med dig och bara känna att vi två var en, för vi har så mycket knas tillsammans jag inte kan sätta fingret på - i din närhet blir jag upprymd och glad, du värmer hela mig, jag vet inte vad det är.. det är nog.. bara att du är den du är, och att du låter mig vara precis just det också, den jag är..

men jag vet att jag måste gå vidare - och jag har redan bestämt mig. det går bättre och bättre. jag vet att jag måste ge upp det - och det har jag gjort, men jag ville bara säga att jag kommer alltid älska dig, kommer alltid finnas i mitt hjärta .. i ett speciellt litet hörn.

jag går vidare - trots min kärlek.
jag tror på nuet och kärleken kommer vill något slags framtida "nu" när man minst anar det..visst är det lite så?

vill bara att du ska veta att jag älskar dig och kommer alltid att göra det - men jag har lärt mig gå vidare.




<3

linuzz