.

Vad är det med mig och bögig plastdisco? sitter och lyssnar på gaymusik och diggar det nästan.. funkar bra när jag pluggar - sitter och skriver en tolkning av den låt vi ska spela upp nästa vecka - shii så nervös jag kommer vara! ska dessutom sjunga en vers helt ensam, vilket jag vågade mig på för första gången nu i veckan, alltså.. för ett år sedan hade jag aldrig rört en mick om nån stod 1 km från mig.... hur jävla falskt det än låter.. jag är glad över mig själv att jag vågar detta.. gäller att vara öppen och testa på nya saker. vi får se sen hur det går på onsdag iaf =).  känns liksom som.. man inte vågar då man är rädd för kritik , men helt enkelt.. det får låta skit i vissas öron, finns alltid folk som har något tråkigt att komma med... likväl som det finns positiva:) så man får se det på båda sätten.

vad jag måste säga är att musik är min religion.. något högre jag lever för.. eller tvärtom... eller i något slags samspel.. jag har musik i öronen i princip nonstop, får utlopp för alla dunkla och inre känslor genom så mycket musik, en del av genresarna är dock av väldigt speciell karaktär.. men ändå så jävla förstående, sätter finger på det som ingen annan kunnat göra tidigare. tänk så underbart det är... ändå..

love/

linuzz