Från en början visste jag inte vad det var,
det var okänt, men ändå något jag skulle få reda på.
frågor ställande mig själv, som jag inte kunde få något svar på.
och denna förfärliga smärta som slog mig, natt och dag,
men som jag aldrig fick svaret på. denna gåta som växte sig större,
större, som aldrig absorberade någon lycka på något sätt.
Dessa knivhugg, brutala och flertalet, som man försökte förtränga,
gick som hack-i-häl efter en kontinuerligt. fast visst skulle det få ett slut.
Du sa "jag måste prata med dig om en sak". då klumpen i halsen,
jag försökt hålla kvar, brast likt ett barn sprang i sanden och rasade
tornet på sandslottet.
Det brast. jag kunde inte hålla kvar. badade i min sorg, till min förvåning
ställde ni er runt mig och försökte visa den kärlek ni aldrig, aldrig aldrig
visat i tidigare sammanhang, då jag förträngt sorgen och försökt visa mig
lycklig.
Det var svårt att se att ni vid det ögonblicket faktiskt brydde er, men inte minuterna innan. då med kalla blickar ni försökt få bekräftelse för andra, lika osäkra.
men det var inte allt. Tiden där var likadan hemma. det slutade liksom inte för att jag hade kommit hem, snarare var det väl värre, eftersom det var då man kunde släppa ut allt.expressionism. det var underbart att få slänga sig på sängen, låsa in sig, bara vara.
Rummet och det orange-liknande skenet från halloween pynt och julstjärnor.
jag tänkte många gånger för mig själv. jag klarar helgen utan en tår. jag klarar helgen utan en tår. jag klarar helgen utan en tår. jag klarar helgen utan en tår. jag klarar helgen utan en tår. jag klarar helgen utan en tår. jag klarar helgen, jag intalar mig det. lyckades man, då var man guds barn. kändes som om man vunnit guld. hade man förlorat, då var man miserabel. vilket jag ofta blev. miserabel. miserabel. miserabel , så jävla miserabel ! samhällets olycksfågel eller något sånt, jag gjorde mig iallafall bekant med känslan, och tror jag infann mig jävligt bra där också. det är så svårt att sitta att skriva det här.
det är svårt. men hur ska man annars försöka förstå det man har kvar?
jag bearbetar.
Det är så här jag gör det.
och jag tror jag kanske kommer att komma till den grad någon dag där jag vet att detta var rätt.
När man når grad 99 av 100, har man en grad som aldrig går att nå.
Aldrig. och så kommer det alltid vara. för att min långtidsminne försvinner precis inte för att jag vill ha en hemskt period i mitt liv raderat.
ånej.
Och jag försökte bekanta mig med oskyldia människors ansikten, försökte infinna mig i en bra situation och se glad ut, och stå emot. de ville ju mitt bästa. men jag hade svårt att acceptera deras vilja. men jag fick bita samman, och försöka prega in deras ord till mitt något, lilla förstånd.
varför sitter det kvar? varför sitter ni kvar? Ni har inte på något sätt förtjänat den plats ni råkar ta, och inte för att ni vill det själva heller. varför? frågan som aldrig försvinner. Varför det blir, varför jag, varför just då, varför inte någon annan?
någon ska väl bli det.
Nej. INGEN ska det. ingen ska behöva må dåligt. inte ens de äckligaste, mest kriminella, mest osympatiska, massmördande människorna. Man väljer inte en sådan sida. Det är i hjärnan det sitter i hjärnan och inte i människans vilja. oftast inte. gör det det, så är det tankarnas fel, och återigen inte någon vilja. Visst hade jag velat se er lida, för att känna min bekräftelse. Men jag tillät mig inte göra samma misstag, för det ville jag inte.
Varför?
och slaget mot mig in, hårt, i väggen, försökte göra det diskret, försökte jag bara gå därifrån som om någon annan blivit offret. men de var inte så, jag visste det. det var jag som stått intill väggen nyss och försökt springa ifrån smärtan, men den satt i.
Jag var så jävla miserabel, miserabel, miserabel. jag klarar livet utan en tår. jag klarar livet utan en tår. jag klarar helgen utan en tår. jag klarar livet utan en tår. jag klarar helgen utan en tår. jag klararlivet utan en tår. och tankarna sviktade mellan det ena och andra.
Det var det man ville.
Men ändå, starkt att jag står kvar.
även om jag kan tyckas svikta. |
