.

jag vet vad jag känner, men det är för tungt för mig att förstå och respektera. jag har med åren lärt mig att när jag väl känner mig trygg/bekväm/tillfreds med vissa människor eller i en viss miljö, det är först då jag kan fungera som den jag faktiskt är. i detta fall, dock, krävs det mer än bara en självbekräftelse.

det krävs också ett fysiskt mod att våga sig ut på två ben och stå upp för det man känner och våga "leva ut" det också, självfallet iförsta hand på det mentala planet, men lika viktigt på det fysiska, men som är den andra och jobbigaste delen efter självbekännandet på det mentala planet. till en början tycker man att allt på det mentala planet vilket innebär tankarna och känslora, är det tyngsta och svåraste biten - vilket det varit och även är. men för mig gäller nu ett steg längre, om man på något sätt ska kunna "demonstrera" vägen till det som är det rätta, det som är en själv. klarar man en fas blir nästa fas den nya tampen och utmaningen, och så är det just nu även om jag fortfarande lever i ett slags förnekelsestadie i min djupa tankevärld. det kan låta paradoxalt - men ju mer åren har gått har det blivit "enklare" på det sätt att jag kunnat respektera och acceptera att jag är på ett visst sätt. å andra sidan har det blivit minst lika jobbigt att faktiskt leva upp till det - och det är där jag känner att jag är nu.

det är mycket jag vill, men jag känner att jag inte kan tro på mig själv, därmed sätter detta stora begränsningar för mig själv och jag känner mig på ett sätt fast och isolerad. samtidigt som jag är lyckligare vid tanken att det är okej att vara precis så som den jag är.

hela livet har jag fått slåss mot orättvisan och hatet, och jag har blivit trampad på och utsatt. så för mig borde detta vara en enkel match. men det är en av många kamper i livet som jag vet att jag måste genomgå för att kunna lära mig mer om mig själv och om min omvärld. det är bara så frustrerande att inte ännu kunna säga med säekreht vad allt kommer att leda - jag vill veta här och nu, jag känner mig så förvirrad annars. men jag har också lärt mig med åren att det tar tid, och det vet jag eftersom jag lyckats ta mig ur andra svårigheter som pågått under allt för lång tid som DÅ tycktes hålla på i en evighet. jag får väl helt enkelt tro och hoppas, förväntningar kan man ha, men de borde inte vara för höga. det är inte roligt att bli besviken.
fortsätt tro på livet och på dina drömmar, och låt det ta tid, låt dig omfamnas av kärleken från dina med- och anhöriga under tiden, det är viktigt att inte glömma bort vad man faktiskt har trots svårigheterna. det är mycket som går upp och ner, men jag vet att jag inte får glömma bort morgondagen, vem kan förutspå den?

/ linuzz<3

har en väldigt lugn kväll men även dag för övrigt. träffade två vänner lite snabbt som hade vägarna förbi i ett ärende till mig.

jag har dessutom tagit tag i lite småstäd sen förra helgen, bytt duk och tagit undan lite ljus och grejer. sedan fixade jag även köket; tömde och fyllde disken och tvättade en jävla massa päron och äpplen. jag har lite småfix kvar och ironiskt nog "orkar" jag inte ta tag i det nu trots att jag sov till klockan 14 idag, det är riktigt illa.

jag såg dessutom mina arbetstider för nästa vilka bara är två pass, så det blir en vecka med mycket tid över. jag tänkte tillbringa mycket tid i teoriboken och dessutom försöka komma ut och röra lite på mig. och det är ju också ett perfekt tillfälle att börja kolla julklappar i stan? det ska kännas bra och roligt inför julen, stress och press hör väl visserligen till, dock så länge de inte tar över.

nu tänkte jag chilla vidare med lite musik och sedan slå på någon film. imorgon kommer faster och hennes man ner för lite fix med papper o grejer.

vi hörs!

/ linuzz<3

ska snart sticka till jobbet, sov på tok alldeles för länge idag vilket verkligen inte var meningen, har supermycket ångest just nu, men det var skönt med sömn!

jag har haft både en jobbig och trevlig helg på samma gång. fredagskvällen slutade i kaos vilket jag inte var beredd på. jag vill inte skriva om det för mycket här för på internet vet man aldrig vem som kan hitta vad. men jag kan sammanfatta det genom att säga att jag blev väldigt orättvist behandlad. igår tog jag upp det med personen i fråga på jobbet som var berörd i det hela. men jag fick ingen ursäkt eller någonting, fick ligga på för att verkligen föra fram mina känslor och åsikter, men det var jävligt jobbigt. det är mycket jag tål men orättvisa är något jag bara inte tolerear, jag tål inte sån skit, att bli nedtryckt där folk tror de har övertaget när de egentligen inte har någon anledning till att ha det? det gör mig både besviken och förbannad på samma gång!
jag brukar klara av det mesta, men ibland brister det. jag är en känslig person vilket både jag själv och alla de som känner mig bra, vet om.

i övrigt hade jag en mycket härlig lördagkväll med lite tjejer från gamla klassen här hos mig, vi åt thaimat, snackade skit och hade allmänt trevligt! hade aldrig orkat den här helgen om det inte vore tack vare lördagkvällen efter den sjuka fredagskvällen. 

det är för övrigt mindre än två veckor till första advent. jag längtar innerligt. jag har längtat hur länge som helst efter både advent och december. det är en underbar månad, jag hoppas det blir en supermysig tid det sista året, för sen är det ju också snart nyår! 2011, är det inte sjukt?

ska bli underbart! peace out! / linuzz<3

jag mår ganska illa idag, har en jävla molande magvärk och den tar kol på mig! så jag ska snarast försöka få tag på piller så detta löser sig. på en månad har jag c:a två veckor då jag är helt smärtfri vilket är rätt sjukt. det påverkar mig i sjukt mycket jag gör och vissa gånger kan jag inte alltid delta i/vara med på grejer för att smärtan tar över. jag orkar inte mer, det känns förjävligt och jag orkar inte att det ska ta över så mycket av min energi. ne, måste fixa snarast!

jobb idag från 17-21 vilket känns väldigt ynket, hade velat jobba hela dagen! bristen på projekt gör att det finns mindre jobb helt enkelt. idag har jag städat köket så att pappa blir glad när han kommer hem från jobbet.

imorgon ska jag tidigt på morgonen ta en körlektion (första sedan september pga mitt dagtidsjobb!) sedan ska jag träffa en vän jag inte sett på ett tag, ska bli roligt. på torsdag vet jag ännu inte hur planerna ser ut, jag har inget jobb så jag planerar på att gå och ut och vandra runt lite på novalund-området.



och fifan vad kallt det har blivit, känner ni inte?? det är sjukt att det är första advent om mindre än tre veckor! herregud, men jag LÄNGTAR. december är en månad jag alltid älskat, och förhoppningsvis kan jag verkligen, verkligen få NJUTA av den här vintern. ska bli underbart och jag älskar känslan av att redan kunna tänka på julen och se det som den fina tid den är istället för att blanda in massa stress och grejer. känns alldeles lagom i livet just nu, innan jag börjar plugga på universitet (vilket lär bli nästa höst eller längre framöver, när jag vet vad jag vill plugga till). så ska jag ha avklarat några saker:

1. jobbat så jag känner mig trygg med min ekonomi
2. skaffa gymnkort och ha börjat träna regelbundet och även fortsätta med det
3. ta körkort

jag har sagt att jag inte börjar plugga på universitetet förrän det jag har mitt körkort, annars kommer det säkert för mig dröja flera år till.

nu ska jag ta det lite lugnt och ta en ipren och vänta på jobbet.

peace !

/ linuzz<3

är inte på så jävla bra humör idag. blev tillsagd på jobbet idag vilket det kan diskuteras kring huruvida jag såg på det samtalet. jag orkar inte dra upp något här så vill ni veta får ni helt enkelt fråga mig. det känns iallafall mindre motiverat att gå till jobbet imorgon kan jag ju säga, känns lite som ett slag i ryggen när man faktiskt försökt jobba rejält mycket, genom att ta få pauser och nästan "svälta" sig med lunchen för att hinna arbeta så mycket som möjligt. dessutom är jag alltid i tid, då menar jag alltid. de är så sjukt petiga med att om man ska ta paus ska man sätta datorn på paus no matter om det är 20 sekunder eller 1 minut. däremot är de ofta 5 - 10 minuter sena med schemat själva, det förlorar jag ju lön på!? jag hade inte brytt mig om det inte vore för hur petnoga de är med de fjuttiga sekunder/minuten man tar när man ska uträtta mänskligt behov och besöka en toalett. jag blir så arg! jag behöver visst bli tillsagd, men jag behöver också få höra att jag jobbar bra.. det tycker jag faktiskt.



sova nu. är fasen inte på bra humör alls!

peace och kärlek iallafall!

/ linuzzz<3