.

en dikt jag mår bra av att läsa i mitt liv som det är just nu, lugnt och tryggt. jag skrev den 06, då jag precis påbörjat kampen om ett rättvist liv. och nu jäklar känner jag att jag till stor del uppnåt mitt "mål", inte att visa "de jävlarna" (eller jo.. det också) men snarare för mig själv bekräfta att jag nog är starkare än jag kanske tror och vet. för jag lever ju faktiskt än, och de flesta håller käften (och ja det borde ni). de har ingen luft mot mig längre, de har insett att de inte vinner ett skit på att vara de människorna. för det finns ingen som vinner på hat och förnedring. och nä, jag tänker inte sitta här o rabbla massa skit om er, för jag vill aldrig falla NER på er nivå. jag ser ljuset; inte att ni får helvetiska liv utan JAG hoppas att det jag kunnat bidra med är SJÄLVINSIKT och förståelse för andra människor genom dessa år. tragiskt dock att det skulle behöva gå så jävla långt som det gick. men det är väl så man lär sig av det som är och betyder något för en, det är det mörka och tråkiga. frågan är bara i vilken utsträckning/grad denna sida ska få ta del i våra liv. det är en jävligt svår balansgång. men livet ska jag säga er, det är en gåva och man lever ju faktiskt bara en gång. jag har drömmar och de vill jag uppnå utan att någon slänger skit i mitt ansikte. och ja jag vill slå er på käften, men nä, jag är inte som er, kommer aldrig och bli. ever!!

För dig som kämpar...